Bara lite Edwin
Det har ju varit lite dåligt med bilder här på bloggen, har inte riktigt kommit igång med kameran + datorn ännu, men här kommer lite bilder som är några veckor gamla!
Edwin föddes den 9 januari klockan 11.14 på Skellefteå Lasarett. Han hade det nog rätt så bra där inne i magen, för det var ju meningen att han skulle ha dykt upp den 22 december redan, men vem vill bli utkonkurrerad av tomten? Efter ca 8 timmar satte doktorn en sugklocka på hans huvud och tvingade ut honom i denna värld, och då blir man ju inte så glad så klart. Då ser man ut så här!
Det var så roligt att få ta på honom de små kläderna vi hade med oss, som att klä en liten docka. Hans huvud var täckt av mörkt lite smålockigt hår och han hade stora blå ögon. På BB fick vi ett eget rum där både jag och Johnny kunde sova med Edwin. Här ligger underverket på sängen.
Jag har ju aldrig varit känd som mästerfotograf. Många är de kort där man kan ana mitt pekfinger i utkanten av bilden! Tyvärr kan jag väl inte säga att digitalkameran förbättrat min talang. Jag tog denna bild när Edwin låg i plastlådan, men det ser ut som om han ligger i en plastpåse, och i sådana får man ju inte stoppa barn i! Snälla, skicka inte denna bild till soc.!!!
Väl hemma så fortsatte vi vårt vardagsrumsliv, höll jag på att säga. Jag höll ju till rätt så mycket i soffan innan Edwin kom, och det fortsatte även efter förlossningen. Det här är Johnnys favoritbild. Det är bara ett litet knyte i ena soffhörnet, tänk så små dom är! (ni får ursäkta stöket, men vår städerska var på solsemester...)
Och vem är han då lik? Det är så svårt att säga. Han är inte lik någon av oss så där självklart och exakt, men visst har han vissa drag av oss. Sen ändras ju utseendet hela tiden i takt med att han växer. Det är ju inte så viktigt egentligen, men man försöker ändå hitta likheter med sig själv och Johnny. Men är man inte lik till utseendet, så kanske man blir lik i beteendet. Eller?
Nog om det, kanske kommer det nya bilder snart!
Sofia
Edwin föddes den 9 januari klockan 11.14 på Skellefteå Lasarett. Han hade det nog rätt så bra där inne i magen, för det var ju meningen att han skulle ha dykt upp den 22 december redan, men vem vill bli utkonkurrerad av tomten? Efter ca 8 timmar satte doktorn en sugklocka på hans huvud och tvingade ut honom i denna värld, och då blir man ju inte så glad så klart. Då ser man ut så här!
Det var så roligt att få ta på honom de små kläderna vi hade med oss, som att klä en liten docka. Hans huvud var täckt av mörkt lite smålockigt hår och han hade stora blå ögon. På BB fick vi ett eget rum där både jag och Johnny kunde sova med Edwin. Här ligger underverket på sängen.
Jag har ju aldrig varit känd som mästerfotograf. Många är de kort där man kan ana mitt pekfinger i utkanten av bilden! Tyvärr kan jag väl inte säga att digitalkameran förbättrat min talang. Jag tog denna bild när Edwin låg i plastlådan, men det ser ut som om han ligger i en plastpåse, och i sådana får man ju inte stoppa barn i! Snälla, skicka inte denna bild till soc.!!!
Väl hemma så fortsatte vi vårt vardagsrumsliv, höll jag på att säga. Jag höll ju till rätt så mycket i soffan innan Edwin kom, och det fortsatte även efter förlossningen. Det här är Johnnys favoritbild. Det är bara ett litet knyte i ena soffhörnet, tänk så små dom är! (ni får ursäkta stöket, men vår städerska var på solsemester...)
Och vem är han då lik? Det är så svårt att säga. Han är inte lik någon av oss så där självklart och exakt, men visst har han vissa drag av oss. Sen ändras ju utseendet hela tiden i takt med att han växer. Det är ju inte så viktigt egentligen, men man försöker ändå hitta likheter med sig själv och Johnny. Men är man inte lik till utseendet, så kanske man blir lik i beteendet. Eller?
Nog om det, kanske kommer det nya bilder snart!
Sofia
Spindelkvinnan
Nej, jag har inte blivit besatt av superhjältar men jag skulle verkligen behöva en just nu!!! Det är inte lätt att vara hemma själv när man har ett monster i tv-rummet. Eftersom man gör så gott man kan, räddade jag först Edwin ut i hallen innan jag försökte få min vapendragare Mona att omringa och eliminera odjuret.
Jag pekade och tjoade, men Mona trodde det var en rolig lek och försökte hoppa på mig. Gick inte så bra.... Odjuret rörde sig planlöst över golvet, men jag såg hela tiden till att ha fri väg ut ur rummet. Plötsligt vände odjuret om och kröp under mattan. Eftersom jag hade på mig mina Crocs tog jag mod till mig och med ett tjut hoppade jag två gånger på mattan och sprang ut ur rummet med Mona efter mig. Edwin satt i babysitterna och tittade på mig och skrattade. Han har ingen modig mamma när det kommer till spindlar...
Så nu sitter jag här i gröna rummet och undrar hur det står till där inne i tv-rummet. Dörren har varit stängd sedan den fruktansvärda händelsen och jag tänker då inte gå in dit innan Johnny kommer hem! Inget Dr. Phil med andra ord idag. :
)
Jag vet inte om den dog och ligger under mattan eller om den har sprungit iväg någon annanstans. Huvva! Det är ju ännu värre om man inte hittar den, för då vet man ju aldrig när den kan anfalla, på kvällen, i mörkret.... Men ett tv-fritt liv är väl inte så dåligt det heller....tror jag.
Jag vet verkligen inte varför jag är så rädd för spindlar. Det bara kryper i hela mig och jag får hjärtklappning när jag ser dom, helst om dom rör sig. Det går bättre när dom är ute, men inne, i mitt hus, nej tack! Det är inte meningen att de ska bo med oss. Jag hoppas verkligen inte att Edwin blir ett sånt barn som samlar på småkryp i burkar och kartonger och kommer och ska visa upp det för mig. Det kommer inte att gå. Då får jag nog införskaffa en defibrillator som Johnny kan återuppliva mig med lite nu som då.
Nåja, fortsättning följer. Hjälp!!!!
Sofia
Jag pekade och tjoade, men Mona trodde det var en rolig lek och försökte hoppa på mig. Gick inte så bra.... Odjuret rörde sig planlöst över golvet, men jag såg hela tiden till att ha fri väg ut ur rummet. Plötsligt vände odjuret om och kröp under mattan. Eftersom jag hade på mig mina Crocs tog jag mod till mig och med ett tjut hoppade jag två gånger på mattan och sprang ut ur rummet med Mona efter mig. Edwin satt i babysitterna och tittade på mig och skrattade. Han har ingen modig mamma när det kommer till spindlar...
Så nu sitter jag här i gröna rummet och undrar hur det står till där inne i tv-rummet. Dörren har varit stängd sedan den fruktansvärda händelsen och jag tänker då inte gå in dit innan Johnny kommer hem! Inget Dr. Phil med andra ord idag. :
) Jag vet inte om den dog och ligger under mattan eller om den har sprungit iväg någon annanstans. Huvva! Det är ju ännu värre om man inte hittar den, för då vet man ju aldrig när den kan anfalla, på kvällen, i mörkret.... Men ett tv-fritt liv är väl inte så dåligt det heller....tror jag.
Jag vet verkligen inte varför jag är så rädd för spindlar. Det bara kryper i hela mig och jag får hjärtklappning när jag ser dom, helst om dom rör sig. Det går bättre när dom är ute, men inne, i mitt hus, nej tack! Det är inte meningen att de ska bo med oss. Jag hoppas verkligen inte att Edwin blir ett sånt barn som samlar på småkryp i burkar och kartonger och kommer och ska visa upp det för mig. Det kommer inte att gå. Då får jag nog införskaffa en defibrillator som Johnny kan återuppliva mig med lite nu som då.
Nåja, fortsättning följer. Hjälp!!!!
Sofia
Batman
Hej och hallå allihopa, I´m back! :)
En vecka sen jag skrev sist, men det har faktiskt varit lite synd om stackars mig.... Edwin blev ju förkyld och förra fredagen var det min tur. Har haft ont i kroppen, snuva, hosta och tät överallt känns det som. Har inte varit sugen på att tänka och skriva nånting, men jag har läst era kommentarer och dom värmer! Kanske är det bara högfärdshosta jag har lidit av efter alla komplimanger... *skrattar* Men jag tror jag är på bättringsvägen nu!
Nåt helt annat; jag tror att det är Eagel-eye Cherry som ligger ute i vagnen och sover på altanen. Han sover med ena ögat öppet och det var ju så Eagel-eye fick sitt smeknamn som barn, vilket han senare tog som artistnamn. Visst var det hans syster, Neneh Cherry, som hade en hit med låten "Tears never dry", eller nåt sånt. Vart tog dom vägen? Och på tal om tårar, Frida, har din vagel försvunnit?
Men det där var bara ett sidospår.
För någon vecka sen var jag och köpte en sån där babyvakt man har ute i vagnen så att man hör när barnet vaknar. Tyckte det skulle var praktiskt så att jag skulle kunna tex dammsuga utan att slå av och på dammsugaren stup i kvarten för att gå och titta i fönstret. (dumt egentligen, nu har man ju inget att skylla på och använda som argument till varför man inte varit en god hemmafru och städat.) Nåja, sagt och gjort, åkte och köpte en sådan, packade upp den, kopplade in den och ut i vagnen med sändardelen. Efter en stund hör jag gråt, men det låter inte bekant. Det är ett barn som gråter hejdlöst så jag går ut och tittar. Edwin sover gott. Går in igen. Efter en stund börjar det igen. Då hör jag steg också och barnet bara gråter. Står och lyssnar en stund, men inget mer händer. Förstår att det inte är röster jag hör i mitt huvud, utan att jag måste kommit in på någon annans kanal och babyvakt, så jag byter frekvens och allt fungerar bra.
Det har inte hänt någon till gång, tills idag. Jag höll på att dammsuga och hade spänt fast mottagardosan i jeansfickan. Blåste av golven här nere och gick upp. När jag höll på och dammsugade i sovrummet hör jag hur det sprakar så jag stänger av dammsugaren för att lyssna. Och det var inte Edwin den här gången heller. Jag hör hur ett barn jollrar på och någon vuxen som pratar i bakgrunden. Låter som om dom är i köket eller nåt, för det slamras med porslin, tallrikar eller dylikt. Tyvärr kan jag inte urskilja några ord, men eftersom jag är nyfiken försöker jag få in bättre ljud. Går omkring och testar olika ställen, men det är bara i sovrummet jag hör dom prata. Konstigt.
Det kanske inte är så konstigt tycker ni, det är ju inte högteknologisk SÄPO-utrustning jag har tillgång till och det är ju inget ovanligt att få in nåt helt annat på frekvensen. På jobbet tex, i dom babyvakterna, så kunde vi ibland höra taxifolket prata över sin radio. Inte så kul om man är den som har sovande jour... Det som jag tycker är konstigt är att vi bor ju inte nära någon som har barn, och så lång räckvidd har inte den här babyvakten. Jag har en helt annan teori....
Jag ska bli känd. TV-kändis rättare sagt. På kanal TV4+. Det ni! Jag ska skriva till programmet "Det okända" och berätta om spökerierna som pågår och hela tiden avbryter min hemtjänstgöring som ogift fru. I brevet ska jag be att dom tar hit en engelsman som tar kontakt med dom osaliga andarna. Det känns lite mer trovärdigt när det är någon som pratar engelska, jag menar, det är ju ett världsspråk, så det borde väl dom flesta spöken kunna tycker jag. Ska bli intressant och höra om han känner kalla stråk, om han får kalla kårar på sin rygg nånstans och vad det kan vara... (jag tänker inte säga att det beror på att det är torpargrund på huset om han ligger ner på golvet, för där är det lite kallt.) Kanske man får göra en liten seans med hålla-händer-i-ring eller nåt.
För att ytterligare förstärka mina misstankar ska jag berätta om drömmen jag hade när jag nyss hade träffat Johnny. Jag drömde att jag låg på soffan i vardagsrummet här i huset och att det fanns en liten blå dörr vid den öppna spisen. Det var nån som ville att jag skulle öppna den, men det gjorde jag inte. Det finns ju ingen dörr där nu så det var ju lite konstigt. När jag några dagar senare av en händelse berättade om drömmen för Johnny, sa han: -Nä, lägg av! Du skämtar!
Jag fattade ingenting tills han berättade att det funnits en dörr där för länge sedan, men att den var borttagen nu. Det hade varit ett litet pannrum tror jag. Oh, scary.....
För några veckor sedan var vi tvungen att inhandla en ny tvättmaskin då den gamla gett upp. Det var ju verkligen jätte roligt att tvätta igen. En maskin som kör hela programmet utan hjälp, som spolar i och ur och inte håller på i 4 timmar. Vi hade sparat ihop ett nätt litet tvättberg som snabbt fylldes på med kräk-kläder och sen körde jag saker som jag tänkt tvätta länge, men inte kunnat i den äldre maskinen, som tex yllefiltar. Men det var då det hände. Jag började höra tvättmaskinen prata. Just när den sätter igång med tvättningen i programmet låter det som han sjunger Bat-man! som i tv-serien ni vet. Det kan ju inte var normalt!? Kanske är det en fladdermus-ande som försöker kommunicera med mig? Jag försökte få Johnny och höra det också, men han bara tittade på mig och sa att det kanske vore bra att jag kom ut lite mer och inte bara gick här hemma....
Nåja, jag ska göra som han säger. Jag ska ta en kopp kaffe och sätta mig i solen på altanen en stund tills Edwin vaknar. Ska bara öppna fladdermusboet och ta ur tvätten!
Tjing!
Sofia
Just det, GRATTIS GRATTIS JÖRGEN PÅ FÖDELSEDAGEN!!!!!!!!
En vecka sen jag skrev sist, men det har faktiskt varit lite synd om stackars mig.... Edwin blev ju förkyld och förra fredagen var det min tur. Har haft ont i kroppen, snuva, hosta och tät överallt känns det som. Har inte varit sugen på att tänka och skriva nånting, men jag har läst era kommentarer och dom värmer! Kanske är det bara högfärdshosta jag har lidit av efter alla komplimanger... *skrattar* Men jag tror jag är på bättringsvägen nu!
Nåt helt annat; jag tror att det är Eagel-eye Cherry som ligger ute i vagnen och sover på altanen. Han sover med ena ögat öppet och det var ju så Eagel-eye fick sitt smeknamn som barn, vilket han senare tog som artistnamn. Visst var det hans syster, Neneh Cherry, som hade en hit med låten "Tears never dry", eller nåt sånt. Vart tog dom vägen? Och på tal om tårar, Frida, har din vagel försvunnit?
Men det där var bara ett sidospår.
För någon vecka sen var jag och köpte en sån där babyvakt man har ute i vagnen så att man hör när barnet vaknar. Tyckte det skulle var praktiskt så att jag skulle kunna tex dammsuga utan att slå av och på dammsugaren stup i kvarten för att gå och titta i fönstret. (dumt egentligen, nu har man ju inget att skylla på och använda som argument till varför man inte varit en god hemmafru och städat.) Nåja, sagt och gjort, åkte och köpte en sådan, packade upp den, kopplade in den och ut i vagnen med sändardelen. Efter en stund hör jag gråt, men det låter inte bekant. Det är ett barn som gråter hejdlöst så jag går ut och tittar. Edwin sover gott. Går in igen. Efter en stund börjar det igen. Då hör jag steg också och barnet bara gråter. Står och lyssnar en stund, men inget mer händer. Förstår att det inte är röster jag hör i mitt huvud, utan att jag måste kommit in på någon annans kanal och babyvakt, så jag byter frekvens och allt fungerar bra.
Det har inte hänt någon till gång, tills idag. Jag höll på att dammsuga och hade spänt fast mottagardosan i jeansfickan. Blåste av golven här nere och gick upp. När jag höll på och dammsugade i sovrummet hör jag hur det sprakar så jag stänger av dammsugaren för att lyssna. Och det var inte Edwin den här gången heller. Jag hör hur ett barn jollrar på och någon vuxen som pratar i bakgrunden. Låter som om dom är i köket eller nåt, för det slamras med porslin, tallrikar eller dylikt. Tyvärr kan jag inte urskilja några ord, men eftersom jag är nyfiken försöker jag få in bättre ljud. Går omkring och testar olika ställen, men det är bara i sovrummet jag hör dom prata. Konstigt.
Det kanske inte är så konstigt tycker ni, det är ju inte högteknologisk SÄPO-utrustning jag har tillgång till och det är ju inget ovanligt att få in nåt helt annat på frekvensen. På jobbet tex, i dom babyvakterna, så kunde vi ibland höra taxifolket prata över sin radio. Inte så kul om man är den som har sovande jour... Det som jag tycker är konstigt är att vi bor ju inte nära någon som har barn, och så lång räckvidd har inte den här babyvakten. Jag har en helt annan teori....
Jag ska bli känd. TV-kändis rättare sagt. På kanal TV4+. Det ni! Jag ska skriva till programmet "Det okända" och berätta om spökerierna som pågår och hela tiden avbryter min hemtjänstgöring som ogift fru. I brevet ska jag be att dom tar hit en engelsman som tar kontakt med dom osaliga andarna. Det känns lite mer trovärdigt när det är någon som pratar engelska, jag menar, det är ju ett världsspråk, så det borde väl dom flesta spöken kunna tycker jag. Ska bli intressant och höra om han känner kalla stråk, om han får kalla kårar på sin rygg nånstans och vad det kan vara... (jag tänker inte säga att det beror på att det är torpargrund på huset om han ligger ner på golvet, för där är det lite kallt.) Kanske man får göra en liten seans med hålla-händer-i-ring eller nåt.
För att ytterligare förstärka mina misstankar ska jag berätta om drömmen jag hade när jag nyss hade träffat Johnny. Jag drömde att jag låg på soffan i vardagsrummet här i huset och att det fanns en liten blå dörr vid den öppna spisen. Det var nån som ville att jag skulle öppna den, men det gjorde jag inte. Det finns ju ingen dörr där nu så det var ju lite konstigt. När jag några dagar senare av en händelse berättade om drömmen för Johnny, sa han: -Nä, lägg av! Du skämtar!
Jag fattade ingenting tills han berättade att det funnits en dörr där för länge sedan, men att den var borttagen nu. Det hade varit ett litet pannrum tror jag. Oh, scary.....
För några veckor sedan var vi tvungen att inhandla en ny tvättmaskin då den gamla gett upp. Det var ju verkligen jätte roligt att tvätta igen. En maskin som kör hela programmet utan hjälp, som spolar i och ur och inte håller på i 4 timmar. Vi hade sparat ihop ett nätt litet tvättberg som snabbt fylldes på med kräk-kläder och sen körde jag saker som jag tänkt tvätta länge, men inte kunnat i den äldre maskinen, som tex yllefiltar. Men det var då det hände. Jag började höra tvättmaskinen prata. Just när den sätter igång med tvättningen i programmet låter det som han sjunger Bat-man! som i tv-serien ni vet. Det kan ju inte var normalt!? Kanske är det en fladdermus-ande som försöker kommunicera med mig? Jag försökte få Johnny och höra det också, men han bara tittade på mig och sa att det kanske vore bra att jag kom ut lite mer och inte bara gick här hemma....
Nåja, jag ska göra som han säger. Jag ska ta en kopp kaffe och sätta mig i solen på altanen en stund tills Edwin vaknar. Ska bara öppna fladdermusboet och ta ur tvätten!
Tjing!
Sofia
Just det, GRATTIS GRATTIS JÖRGEN PÅ FÖDELSEDAGEN!!!!!!!!
Kaffekopp på vift?
Sitter här vid datorn med en urdrucken kopp kaffe och en torr skorpa. Gott, visst, men det är ju alltid godare med sällskap (och prinsesstårta, kolakakor, vaniljbulle, chokladboll). En fika och ett roligt samtal kan aldrig underskattas (liksom vaniljglass med lakritsströssel, briesmörgås med ruccolasallad och cheesecake från NK i Umeå). Just den där sociala biten är viktig (och cappucino!) när man äter. Nä, nu ska jag sluta, verkar ju som att jag har fått socker-tourettes syndrom! Men jag är verkligen bekymrad över det här med kaffe-med-mjölk-grejen...
I tisdags var jag på föräldragruppens första träff. Var lite konstigt, för jag var där som ensamstående utan barn. Edwin var hemma och snorade med Johnny. Det var mycket trevligare i en liten grupp, endast 6 familjer, än föräldraträffarna vi gick på innan Edwin föddes. Där var vi 26 personer i vår grupp och då blir det inte så att man lär känna varann eller talar så öppenhjärtligt. Vi talade lite grann och sen fick vi se hur man utförde kolikmassage. Jag hade en jättefin docka att öva på, skrek inte en enda gång! :) Ser framemot nästa träff och att sen börja gå på öppna förskolan, men då måste Edwin ha blivit 3 månader först så att han inte blir sjuk...öh, som han är nu typ. Stackarn har rinnig näsa och hostar, men som tur är har han ingen feber och han äter fortfarande bra också. Bara att vänta ut det med andra ord!
Jo, när jag var på föräldragruppen trodde jag att man skulle få information om den här andra gruppen som jag skulle vilja gå med i. Den där gruppen som alla talar om att föräldralediga mammor är med i. Den där gruppen som går i samlad trupp ute på stan med sina barnvagnar med namnskyltar på. Den där gruppen med snygga stylade mammor och matchande skötväskor. Är det nån som vet var man anmäler sig till kaffe-latte gruppen?
Eftersom jag inte bott så länge i Skellefteå har jag inte hunnit undersöka hur stor fikakulturen är bland föräldralediga, jag går bara efter de parametrar jag skaffat mig när jag bodde i Umeå. Är det ett storstadsfenomen? Jag tror inte ens att det finns någon barnvagnsbio eller mamma-baby-yoga här. Har jag hamnat i utkanten av civilisationen? Måste undersöka om det finns något trendigt fik som café Schmäck i Umeå. Där sitter man i sin kulturstickade tjocktröja, läs peak performance, omgiven av vintagekläder till försäljning, drickandes kravodlat kaffe och knaprandes på en yttepytteliten chokladbit som är handrullad bakom draperiet tillverkad av högklassig choklad framställd av exklusiva kakaobönor som legat och torkat i solen vid en landsväg i norra Bolivia. Oj, vilken lyx.....
Hm, jag ska verkligen försöka ta mig ut på stan och undersöka saken. Men inte ikväll, det lär vara lönlöst. Stan är nog tom på folk för Skellefteå AIK spelar sin första semifinalmatch. Måste väl tvinga mig själv att se den..... :)
Tjolahopp, ha det bäst!
Sofia
I tisdags var jag på föräldragruppens första träff. Var lite konstigt, för jag var där som ensamstående utan barn. Edwin var hemma och snorade med Johnny. Det var mycket trevligare i en liten grupp, endast 6 familjer, än föräldraträffarna vi gick på innan Edwin föddes. Där var vi 26 personer i vår grupp och då blir det inte så att man lär känna varann eller talar så öppenhjärtligt. Vi talade lite grann och sen fick vi se hur man utförde kolikmassage. Jag hade en jättefin docka att öva på, skrek inte en enda gång! :) Ser framemot nästa träff och att sen börja gå på öppna förskolan, men då måste Edwin ha blivit 3 månader först så att han inte blir sjuk...öh, som han är nu typ. Stackarn har rinnig näsa och hostar, men som tur är har han ingen feber och han äter fortfarande bra också. Bara att vänta ut det med andra ord!
Jo, när jag var på föräldragruppen trodde jag att man skulle få information om den här andra gruppen som jag skulle vilja gå med i. Den där gruppen som alla talar om att föräldralediga mammor är med i. Den där gruppen som går i samlad trupp ute på stan med sina barnvagnar med namnskyltar på. Den där gruppen med snygga stylade mammor och matchande skötväskor. Är det nån som vet var man anmäler sig till kaffe-latte gruppen?
Eftersom jag inte bott så länge i Skellefteå har jag inte hunnit undersöka hur stor fikakulturen är bland föräldralediga, jag går bara efter de parametrar jag skaffat mig när jag bodde i Umeå. Är det ett storstadsfenomen? Jag tror inte ens att det finns någon barnvagnsbio eller mamma-baby-yoga här. Har jag hamnat i utkanten av civilisationen? Måste undersöka om det finns något trendigt fik som café Schmäck i Umeå. Där sitter man i sin kulturstickade tjocktröja, läs peak performance, omgiven av vintagekläder till försäljning, drickandes kravodlat kaffe och knaprandes på en yttepytteliten chokladbit som är handrullad bakom draperiet tillverkad av högklassig choklad framställd av exklusiva kakaobönor som legat och torkat i solen vid en landsväg i norra Bolivia. Oj, vilken lyx.....
Hm, jag ska verkligen försöka ta mig ut på stan och undersöka saken. Men inte ikväll, det lär vara lönlöst. Stan är nog tom på folk för Skellefteå AIK spelar sin första semifinalmatch. Måste väl tvinga mig själv att se den..... :)
Tjolahopp, ha det bäst!
Sofia
Kroppsliga funderingar
Hej hej!
Vad roligt att det är så många som har skrivit tillbaka till mig! Vad glad jag blir!!! :) Ska försöka skriva nu när jag vet att det är nån som läser! Tack för receptet Åse, det lät jätte gott, och ja tack Inger, jag tar gärna det där receptet på gratängen! Kanske kan bli värsta matsidan det här, det är ju så gott med mat.... mmm...
Onsdag idag och vackert väder också. Börjar nästan bli lite bortskämd med all sol och värme. Jag är ju inte direkt känd för att lägga bort långkalsongerna först, men idag när jag var ute och promenerade hade jag på mig en vårjacka, iochförsig med en sweatshirt under, men det räckte. (ursäkta mig, men ordet sweatshirt lät lite 80-tal. Jag kan garantera att den iallafall inte var cerise eller mintgrön med raglanärm. Those were the days! (en parantes inom parantesen; blir lätt nervös när jag skriver engelska när jag lever med en engelsk-magister och vet att han kommer att läsa det här. Är så rädd för pekpinnen.... ))
Ja just det, promenad var det jag pratade om. Man kunde nästan känna vårkänslorna svagt bubbla upp när man här och där kunde känna den bara asfalten under skorna. Det är nåt visst med de första dagarna när marken blir synlig igen. Där emellan höll man ju på att slå ihjäl sig på den blanka isen, men det ska vi inte tänka på nu. Tänka positivt ska man ju göra!
Tråkigt nog har Edwin blivit förkyld också. Rosslig och snuvig i lilla näsan, men han är vid gott mod. När han har hostat så skrattar han, det känns väl konstigt. Tänk om man kunde vara så glad åt sina kroppsfunktioner som han är. En nysning, en fis, jätte kul! :)
På tal om lilla killen, han börjar bli kvällshungrig, sista måltiden innan natten, så jag ska bara lägga in bilden vi hade i tidningen för er som inte sett den. Det var inte lätt att få till den heller, men till sist blev det den här.
Nåja, som mamma sa när jag kom hem i fyran och var missnöjd med hur skolkortet hade blivit; "Men Sofia, du kan ju bara se ut som du gör".
Plingplong långkalsong, kanske nåt mer poetiskt eller politiskt nästa gång, vem vet. Sov så gott!
Sofia
Vad roligt att det är så många som har skrivit tillbaka till mig! Vad glad jag blir!!! :) Ska försöka skriva nu när jag vet att det är nån som läser! Tack för receptet Åse, det lät jätte gott, och ja tack Inger, jag tar gärna det där receptet på gratängen! Kanske kan bli värsta matsidan det här, det är ju så gott med mat.... mmm...
Onsdag idag och vackert väder också. Börjar nästan bli lite bortskämd med all sol och värme. Jag är ju inte direkt känd för att lägga bort långkalsongerna först, men idag när jag var ute och promenerade hade jag på mig en vårjacka, iochförsig med en sweatshirt under, men det räckte. (ursäkta mig, men ordet sweatshirt lät lite 80-tal. Jag kan garantera att den iallafall inte var cerise eller mintgrön med raglanärm. Those were the days! (en parantes inom parantesen; blir lätt nervös när jag skriver engelska när jag lever med en engelsk-magister och vet att han kommer att läsa det här. Är så rädd för pekpinnen.... ))
Ja just det, promenad var det jag pratade om. Man kunde nästan känna vårkänslorna svagt bubbla upp när man här och där kunde känna den bara asfalten under skorna. Det är nåt visst med de första dagarna när marken blir synlig igen. Där emellan höll man ju på att slå ihjäl sig på den blanka isen, men det ska vi inte tänka på nu. Tänka positivt ska man ju göra!
Tråkigt nog har Edwin blivit förkyld också. Rosslig och snuvig i lilla näsan, men han är vid gott mod. När han har hostat så skrattar han, det känns väl konstigt. Tänk om man kunde vara så glad åt sina kroppsfunktioner som han är. En nysning, en fis, jätte kul! :)
På tal om lilla killen, han börjar bli kvällshungrig, sista måltiden innan natten, så jag ska bara lägga in bilden vi hade i tidningen för er som inte sett den. Det var inte lätt att få till den heller, men till sist blev det den här.
Nåja, som mamma sa när jag kom hem i fyran och var missnöjd med hur skolkortet hade blivit; "Men Sofia, du kan ju bara se ut som du gör".
Plingplong långkalsong, kanske nåt mer poetiskt eller politiskt nästa gång, vem vet. Sov så gott!
Sofia
Välkommen till min nya blogg!
Eller nya och nya, har ju aldrig haft någon blogg förut! Men man vill ju inte vara ute, på fel sida av gärdsgår´n så att säga, så nu ska Tant Sofia också ge sig ut i cyberrymden och sprida sina klokheter och strapatser. Det kan ju bli spännande, eller hur?! Jag ska till och med ta och lära mig hur man får bilder från kameran hit till skärmen, men det hinner jag nog inte med nu till detta premiärinlägg. Tiden känns som om den är knapp, för det lilla matmonstret ligger ute i sin vagn och sover och kan när som helst vakna, och då är det bråttom. Ni kanske inte visste det, men ibland måste man få mat på under en minut, annars kan det hända något allvarligt. Jag vet inte vad det är, men det vill man ju inte ta reda på.... :)
Kan ju så här i starten uppdatera er om hur min vardag ser ut just idag. Det är måndag och veckan har just börjat. Inte för att det känns som nåt speciellt för de flesta dagarna skulle man kunna ta för måndagar, torsdagar eller lördagar. Enda skillnaden är om Johnny jobbar eller inte. Idag skulle det då kunna vara lördag, för han är väldigt förkyld och är hemma från jobbet. Jag och Edwin håller tummarna att det inte ska drabba oss. Dagen har annars innehållit, förutom semper 1, kiss, bajs och kräk, ett besök på BVC. Denna pojke växer så det knakar just nu. På ca 3 veckor har han ökat 1 kilo och 2 cm så nu väger han 5750 g och är 60,5 cm lång. Det går onödigt snabbt höll jag på att säga. Här om dagen upptäckte jag att kläderna var för små, hur gick det till? Tur att man hade kläder i nästa storlek också!
Efter vägningen och mätningen så var det hem igen och in med mera mat i lilla magen, på med overallen och ner i vagnen och ut på promenad med barn och hund. Väldigt härligt väder ute idag, plusgrader och vindstilla. Lite plaskigt och slaskigt, så det är ju inte en så trevlig årstid nu framöver om man har hund kan jag säga. Dom har en tendens att bli svartprickiga under magen. Efter 45 minuters-promenaden parkerades vagnen på altanen, modern hällde i sig lite kaffe för att sen åka iväg till shoppingcentret Solbacken för att fynda motorolja (299:- för 4 liter shell-olja), sockar (10:-/st) och squash (9.90:-/kg). Är det nån som har nåt bra recept som involverar squash mottages det gärna! :) Eller överhuvudtaget recept på vardagasmat som går fort, lätt och blir gott vore trevligt. Det vill bli liksom samma och samma hela tiden.
Ojoj, nu sprakar det i baby-vakten, tiden är ute! Ha det så bra, vi hörs!
Sofia
P.S. Märker att jag skriver som om jag hade en så där 2000 läsare om dagen redan... *skrattar* Satsar på att försöka skaffa en bred publik från Småland med små fyndtips.... ;) D.S.
Kan ju så här i starten uppdatera er om hur min vardag ser ut just idag. Det är måndag och veckan har just börjat. Inte för att det känns som nåt speciellt för de flesta dagarna skulle man kunna ta för måndagar, torsdagar eller lördagar. Enda skillnaden är om Johnny jobbar eller inte. Idag skulle det då kunna vara lördag, för han är väldigt förkyld och är hemma från jobbet. Jag och Edwin håller tummarna att det inte ska drabba oss. Dagen har annars innehållit, förutom semper 1, kiss, bajs och kräk, ett besök på BVC. Denna pojke växer så det knakar just nu. På ca 3 veckor har han ökat 1 kilo och 2 cm så nu väger han 5750 g och är 60,5 cm lång. Det går onödigt snabbt höll jag på att säga. Här om dagen upptäckte jag att kläderna var för små, hur gick det till? Tur att man hade kläder i nästa storlek också!
Efter vägningen och mätningen så var det hem igen och in med mera mat i lilla magen, på med overallen och ner i vagnen och ut på promenad med barn och hund. Väldigt härligt väder ute idag, plusgrader och vindstilla. Lite plaskigt och slaskigt, så det är ju inte en så trevlig årstid nu framöver om man har hund kan jag säga. Dom har en tendens att bli svartprickiga under magen. Efter 45 minuters-promenaden parkerades vagnen på altanen, modern hällde i sig lite kaffe för att sen åka iväg till shoppingcentret Solbacken för att fynda motorolja (299:- för 4 liter shell-olja), sockar (10:-/st) och squash (9.90:-/kg). Är det nån som har nåt bra recept som involverar squash mottages det gärna! :) Eller överhuvudtaget recept på vardagasmat som går fort, lätt och blir gott vore trevligt. Det vill bli liksom samma och samma hela tiden.
Ojoj, nu sprakar det i baby-vakten, tiden är ute! Ha det så bra, vi hörs!
Sofia
P.S. Märker att jag skriver som om jag hade en så där 2000 läsare om dagen redan... *skrattar* Satsar på att försöka skaffa en bred publik från Småland med små fyndtips.... ;) D.S.
