sofiafiddeli

Edwin med sin kompis Alex som är en dag yngre än honom.



Det bästa med att vara på affären och handla! Man kan stå och styra skutan och tjoa till alla man glider förbi!



Mycket att göra hemma också. Diskning är en favoritsysselsättning!



Trött efter kalas hos mormor. Edwin sover alltid med sin hund och katt. Kramas är så skönt!

Hallå igen!

Som vanligt måste man börja med att säga att det var ett tag sen sist. Jag vet inte varför jag är så trög. Bara tänker och tänker men gör inget av det. Men så är det. Livet och vardagen snurrar på och man åker mest bara runt runt och går ut på sina hund/barnvagnspromenader, åker på Coop och tillbaka igen. De senaste månaderna har mycket handlat om huset. Hela grunden fick saneras, bort åkte både hussvamp och ett läckande avlopp. In med en avfuktningsmaskin och igenmurning av murstockning. Ozonsanering av huset invändigt i tre dagar, och just nu håller snickarna på att spika på vårt tak. Det blir faktiskt riktigt fint, men det är verkligen många tråkiga pengar som knappt syns att de blir använda. Inte så många besökare som kryper under huset direkt. Blir skönt när det blir färdigt. Till sommaren ska vi måla om huset, så frivilliga kan anmäla sig fortlöpande!

Bara för att det ska vara lite extra roligt så gick ju tvättmaskinen sönder också, eller snarare, den fungerar sämre. Man kan bara centrifugera på de lägsta varvtalen. Först kom fel reservdel och nu finns det tydligen inga delar till den. Fick besked i fredags att vi skulle få en ny, men det var en annan modell som var billigare, så jag har nyss ringt dit och skulle diskutera lite grann. Som vanligt kan det inte vara lätt, man ska skicka mail och skrivelser för att få något besked. Jag blir bara så less ibland. Det har snart gått 5 veckor.

Men nog om klagomål.

Lilleman växer och frodas och tränar på att gå nu. Han drar sig upp överallt och har väldigt lååånga armar! Han går med gåvagn och vi har fått sätta upp grindar i trappen. Lika glad är han fortfarande också. Det är så roligt när han kommer på att han kan stå själv eller göra något nytt så blir han så nöjd och ler som en sol. Det kanske är nåt man ska tänka på själv. Vara nöjd och glad över allt man kan och klarar av!

Imorgon åker jag och Edwin söderöver. Först ska vi till Emma och fira en försenad födelsedag. Ska försöka komma ihåg paketen... *s* På onsdag ska jag på pk på mitt jobb, och på torsdag är det planeringsdag med julbord. Det känns både roligt och tråkigt måste jag säga. Roligt att träffa alla, att tänka på något annat än middagen men ändå tråkigt, för nu börjar den lyxiga dagtiden med Edwin minskas. Efter nyår är det tänkt jag ska börja jobba. Det blir till att pendla ett tag iallafall, så får vi hålla tummarna att något dyker upp här i Skellefteå. Johnny ska vara hemma med Edwin, så det känns bra att jag får vänja mig långsamt att han om en allt för snar framtid ska på dagis. Usch....



Nä, nu ska jag vara lite tomtenisse innan Edwin vaknar. Då blir det mellis, en sväng på Coop och sen ska jag och Johnny på hockey ikväll. Jättekul, länge sen sist! Edwin ska vara med faster Christina och kusinerna, så jag hoppas det går bra. Säkert mest jobbigt för mamma....

Ha det bra!

Sofia

Äntligen hemma... ja, det är både en långkörare på tv och en skön känsla efter några dagar med andan i halsen och darrande nerver. Edwin har varit sjuk och vi har varit inlagda på sjukhus. I ett isoleringsrum. Aldrig har man väl velat vara sjuk så gärna, om man hade fått byta plats.

Nu ska jag väl inte överdramatisera den här texten, han har ju inte fått en obotlig sjukdom, men en kraftig förkylning med andningspåverkan räcker gott för att man ska bli orolig. Det var i helgen, på lördagen det började rinna från hans näsa. Han hade varit lite gnölig på natten, men inte så farligt ändå. Under veckan hade han inte heller varit sitt vanliga jag, lite kinkig, men det är ju svårt att veta vad som är vad, helst när tänderna spirar och gror. Lördagsnatten  blev ingen höjdare, inget var bra och han kunde inte sova. Bara grät och ålade runt. På söndagen hade han feber och det rann från näsan och han var tät. På kvällen var han helt slut, han bara satt stilla i våra knän. Inte alls likt honom.

På natten började det om igen. Han ålade runt och smågrinade. Hans andning lät verkligen ansträngd. Hela hans lilla kropp rörde sig när han andades. Magen fick hjälpa till att trycka ut luften. Klockan tre ringde jag sjukvårdsupplysningen och hon tyckte att vi skulle åka in till akuten, vilket vi gjorde. När vi kom dit kollade dom hans syresättning, vilken var nedsatt, och han fick inhalera adrenalin. Då lättade det en stund. Vi fick sen installera oss på barnavdelningen på isoleringsrum för att inte smitta andra. Dom tog lite prover, bland annat RS-virus och fågelinfluensan. Men de svar vi fått visar att det var negativt.

Under måndagen fick han inhalera varannan timme för att underlätta andningen. Dom försökte sätta en nål i hans arm ifall dom skulle behöva ge honom någon medicin, men det gick inte, för hans runda goa armar och ben dolde effektivt alla vener. Både sköterskor och narkospersonal kom och försökte sticka honom medan jag fick hålla fast honom. Han skrek så mycket han orkade, och andades ansträngt hela tiden. Under två - tre timmar kom och gick personal och försökte göra saker; sticka honom, inhalera och sätta dit en sond i näsan. Stackarn var helt knäckt av allting. Jag tyckte så synd om honom så det finns inte! Hela dagen satt jag och höll emot tårarna, men vid halv fem kände jag att nu får det vara bra ett tag. Han måste få vila. Han hade ju inte sovit på hela natten, bara 2 timmar på morgonen och knappt ätit något. Han var som en liten trasa i min famn.



Sen så måste man ju också borsta tänderna!



På kvällen åt han äntligen lite välling, och för en stund orkade han charma personalen med leenden och skratt. Man måste ju var lite trevlig! Sen på kvällen och till natten fick han sova med en c-pap, en andningsmask för sin näsa. Han tyckte verkligen inte om det, men han var så trött och så var det nog lite skönt att slippa kämpa så för att kunna andas så han sov med den till 2 på natten och resten av natten utan. På tisdagmorgon var han mycket piggare. Vi fick stanna en natt till för att se så att allt var okej, så igår onsdag fick vi åka hem. Idag har han varit mer lik sig själv. Skrattat och busat och lekt, dock med en flod av snor och dreggel, men vad gör väl det! Nu ska bara medicinen verka och sen ska allt bli bra har jag bestämt!

Det är såna här gånger man är glad att man bor nära ett sjukhus. Tyvärr så har jag ju just barnavdelningen på Skellefteå Lassarett varit nedläggningshotad. Det är inte det att den inte behövs, tvärtom, utan för att det ska sparas pengar såklart. De senaste somrarna har avdelningen varit stängd några veckor, och jag lider verkligen med de föräldrar som har barn som måste vistas långa perioder på sjukhuset, och sommartid måste åka ner till Umeå. Hur skulle det ha varit bara de här stackars dagarna? Tanken på att en av jag och Johnny inte skulle kunna vara med Edwin känns ju helt konstig. Det går ju inte att pendla mellan jobb och sjukhus 13 mil bort varje dag. Nä Levi Bergström och alla andra "duktiga" pampar som sitter och leker med våra pengar inom sjukvården, välkommen till verkligheten och se vilka prioriteringar som är viktiga att göra. Barn och äldre ska ha nära till omvårdnad, men sen om jag som vuxen måste åka till Lycksele eller Umeå för att operera knät eller liknande, vem bryr sig?!

Over and out, vi höres! Snart dags att äta blomkålsgratäng! Mums!

Sofia

Intro:  http://www.youtube.com/watch?v=DUpS7ZChYzo

Gå och lyssna först så förstår du hur det kan var för mig. *ler*


Så med andra ord så återuppstår jag nu här på min blogg. Ja, jag vet Christina, man ska inte ha en blogg när man inte skriver där frekvent och ofta. Men å andra sidan får man väl tänka positivt och vara glad åt att det finns människor som vill läsa vad som står skrivet på denna internetadress. Ofta och för det mesta kan jag ha tänkt ut vad jag skulle ha skrivit för slagfärdigt och roligt här när dagarna går och det lilla livet fortskrider och man hör en ensam duva kraxa som en kråka och associationerna bara spretar iväg åt något obeskrivligt håll. Eftersom jag inte är så där teknikorienterad så kanske det finns någon sorts manick, som jag inte fått upp ögonen för ännu, som man kan plugga in i örat och streama tankarna direkt ner i datorn. Nåväl, tips emottages gärna isåfall!

Dagens dag, vad innehåller den då?

Tja, Edwin ligger just nu och sover ute i solen. Det är ju helt underbart vilken höst det är, lite som sommar faktiskt. Förmiddagen har innehållet som vanligt lunch, städning och promenad och administrativt kontorsarbete (läs telefonsamtal till diverse företag). Det finns verkligen mycket jag skulle kunna göra, allt från att stapla ved till att påbörja omklädning av ett par dynor till ett dagis, eller att städa altanen, eller söka jobb....

Ja jobb ja. Inget hittills här i Skellefteå. Jag ska vara föräldraledig till nyår om jag inte får ett jobb innan dess. Jag skulle verkligen vilja få något, vad som helst, bara det ger en rimlig inkomst. Är verkligen inte sugen på att pendla till Umeå. Men det här är ett så tråkigt spörsmål att dryfta, så det hoppar vi över tror jag!!!

Till något roligare; Edwin!!! :)

Utvecklingen sker verkligen i en ohejdat snabb fart! Han har fått två vassa tänder nu, gillar att tugga på saker, allt från hårdbröd till sladdar och stolskarmar. Han har suttit stadigt ett tag nu och försöker att ta sig fram på golvet på olika sätt. Antingen genom att masa, mest bakåt då, eller genom att sitt och vända sig och olika håll på nåt vis. Helt plötsligt är han någon annanstans och ingen förstod hur det gick till! Igår när vi var på Öppna Förskolan ställde han sig upp på knä första gången, så krypningen kanske inte är långt borta. Ibland tror vi att han har en inbyggd känguru i sin lilla kropp, för han kan stå och hoppa hur länge som helst. Gåstolen är annars en favoritgrej. Han kör verkligen i 120, bara att flytta fötterna och djuren! Trösklar är inget problem och han tycker det är roligt att köra in i saker.

Jaha, nu vaknade han där ute! Slut på friden!

Jag återkommer! Ha det bäst!

Idag blev Edwin 4 månader. Det firade vi med pompa och ståt genom att testa att äta mosad potatis med smör. Mmmm, tyckte Edwin och gapade och ville ha mera. Precis som om han väntat länge på det här ögonblicket, det var bara  vi föräldrar som inte fattat vad som saknats! Inte ens några speciella urk-miner gjorde han.


Det är verkligen roligt nu när han hela tiden lär sig något nytt varje dag!

Idag har det varit trist och grått väder här. Lite regnigt och kallt i luften. Vi tog en tur på stan för att jag skulle byta en klänning som jag fick i födelsedagspresent av Johnny. Den var jättefin, riktigt somrig, men lite för liten. Jag har ju som en dröm om att hitta den där fina klänningen som passar på mig, eftersom det egentligen inte är det bästa plagget för mig. Nåväl,han hade hittat både rätt modell och färg, men tyvärr fanns det inte någon i min storlek. Jag provade några andra, men om vi säger så här, det var ingen boost för ens självkänsla direkt. Med andra ord, jag hittade ingen klänning.

Istället för att gå omkring på stan åkte vi på Vårmässan som är här i Skellefteå den här helgen. Ett mini-Nolia kan man säga. Det är ju ingen höjdare att gå med barnvagn där det är smockat med folk, men vi överlevde. Vi blev bara hungriga av att gå där. Edwin somnade i vagnen i allt det öronbedövande ljudet och sov gott. När vi skulle åka hem vaknade han och var jätte hungrig. Johnny försökte ge honom mat i bilen hem, men det var för varmt och han skrek av ilska hela vägen hem. När vi körde in på gården var vällingen lagom varm, så han åt sin mat i bilen med Johnny. Ja, allting går!

 

Hej och välkommen till mitt virituella kalas!

Vad roligt att ni kunde komma!  :) Ja, visst är det otroligt att jag hunnit bli sååå gammal redan!? Ja, jag vet, jag ser ju inte en dag äldre ut än vad jag gjorde igår. Nej, det är ingen bordsplacering, bara att välja fritt vart ni vill sitta, men helst inte i bokhyllan, den är ännu inte fjättrad vid väggen.  Haha, där var du allt rolig! Nä, jag känner mig inte så fjättrad nu längre. Våren gör ju att man känner sig friare och att man tar vara på sig själv lite mer och tar sig ut. Om sanningen ska fram så åker jag runt mest varje dag.

Det är så att....jo, du kan skicka kakorna är du snäll. Nä, inte har jag ansträngt mig. Det är bara sju sorters kakor och några hembakta wienerbröd. Inget märkvärdigt alls, man är ju bara hemma ändå på dagarna. Eller kvällarna menar jag!

Jo, jag skulle säga att det har ju som varit lite fullt på programmet på sistone. Det har hunnit varit påsk, fyra kalas och en massa andra saker. Jag håller på att planera för Edwins dop och sy hans dopklänning. Ja, mamma, det är inte så mycket kvar. Jag hinner nog.... hoppas jag.... Och sen så håller jag på att starta ett eget företag. Det kanske inte låter så mycket, men den här lilla killen är ju den som håller i min agenda så att säga. En lite oförutsägbar sekreterare skulle jag vilja påstå, men man kan å andra sidan alltid lita på att han håller sig i närheten. Han växer så mycket och det händer så otroligt mycket hela tiden. Vi har haft en himla tur som fått ett glatt morgontrött barn! Han skrattar och jollrar på tills han blir hungrig eller går varm. Då blir det lite ledsamt tills problemet är åtgärdat. Tänk imorgon blir han 4 månader. Vart tar tiden vägen?


Ja tack, gärna påtår för min del. Har nästan blivit någon sorts koffeinist tror jag. Måste väl ta igen allt man avstod förra året.

Jo, jag ska starta en liten syateljé. Jag har fått förfrågning från Färg och Tapet att sy upp till deras kunder när de gör inredningsuppdrag, och jag var inte sen att tacka ja. Man ska ta chansen när den kommer, även om det kanske inte var den alldeles ideala tidpunkten. Men det löser sig nog, tror jag.. Jag har varit och tagit reda på lite mer fakta kring vad man ska tänka på när man startar och funderar, hör och häpna, på att försöka göra det ordentligt. Först hade jag bara tänkt att registrera en firma så att jag kunde starta direkt, men istället ska jag planera och strukturera upp det och söka starta eget bidrag. Tänk om jag skulle få det, då skulle man kunna satsa lite mer helhjärtat tror jag!  Jag ska göra om vår friggebod till systuga, vilket jag ännu inte heller har gjort, men det känns verkligen roligt! Jag har redan tre uppdrag som väntar på mig här ute i hallen. Det är så kul att hålla på med tyger, man kan ju bli salig för mindre! ;)

Nä, höreni, sitt gärna kvar på era mjuka små rumpor, men jag ska ta och förflytta mig till soffan nu. Det är ju hockey, semifinal i vm. Spännande! Tack och bock för att ni tog er tid!

Kram, kram
Sofia


Måste bara ha med den här bilden från i påsk. Kusinerna på soffan hemma hos mamma. Nils, Hilde och Edwin. Dom är ju så söta allihop!!!

Åh, jag är frustrerad!!! Hur svårt kan det vara att göra ett hål i datorn som passar ihop med kabeln som leder till kameran? Det är tydligen enklare att göra två hål i väggen och skicka information över hela världen med hjälp av internet än att få några stackars bilder att hoppa från kamera till hårddisk. Jag vet då inte hur Johnny har gjort. Och inte är han hemma för att hjälpa mig nu när jag skulle behöva det. Bara jobb, jobb, jobb. (oj, nu råkade jag hitta ett nytt snabb-kommando! Ctrl+o öppnar direktväg till min mapp. Fiffigt! )

Och hur svårt kan det vara att få en hund att lyssna på mig när jag ropar, skriker och hoppar upp och ner och vill att den ska komma tillbaka? Vill bara säga till Cesar att det är ett skämt att behålla lugnet när man känner hjärnan koka av ilska. Det är bara att inse, hundpsykolog är inte yrket för mig, trots att jag skulle behöva klippa mig och skaffa mig ett jobb.

Och hur får man en bondkatt att förstå att han kan vara ute i det soliga vädret utan att frysa ihjäl när han har på sig en tvättäkta päls och inte en sommarjacka av nylon? Att köket inte är ett buffébord som erbjuder mat dygnet runt närhelst man ropar och att alla två-beningar inte är servitörer?

Och sist men inte minst, hur svårt kan det vara att uppfinna ett spraylim för husdjur? En liten dusch med "Hair-stay-on-foundation" och inget lösflygande hår mer. Inget katthår på ulljackan och inget hundhår på mattan. Vilket lyft för husfriden och amygdalan i min hjärna! (om du undrar vad amygdala är, läs mer här! http://sv.wikipedia.org/wiki/Amygdala)

Nä, nu ska jag sluta klaga och ta fram dammsugaren eller något annat kreativt och roligt. Ha en rolig dag!

/Soffi-suck

Det har ju varit lite dåligt med bilder här på bloggen, har inte riktigt kommit igång med kameran + datorn ännu, men här kommer lite bilder som är några veckor gamla!

Edwin föddes den 9 januari klockan 11.14 på Skellefteå Lasarett. Han hade det nog rätt så bra där inne i magen, för det var ju meningen att han skulle ha dykt upp den 22 december redan, men vem vill bli utkonkurrerad av tomten? Efter ca 8 timmar satte doktorn en sugklocka på hans huvud och tvingade ut honom i denna värld, och då blir man ju inte så glad så klart. Då ser man ut så här!

                                         

Det var så roligt att få ta på honom de små kläderna vi hade med oss, som att klä en liten docka. Hans huvud var täckt av mörkt lite smålockigt hår och han hade stora blå ögon. På BB fick vi ett eget rum där både jag och Johnny kunde sova med Edwin. Här ligger underverket på sängen.
                                        

Jag har ju aldrig varit känd som mästerfotograf. Många är de kort där man kan ana mitt pekfinger i utkanten av bilden! Tyvärr kan jag väl inte säga att digitalkameran förbättrat min talang. Jag tog denna bild när Edwin låg i plastlådan, men det ser ut som om han ligger i en plastpåse, och i sådana får man ju inte stoppa barn i! Snälla, skicka inte denna bild till soc.!!!
                                       

Väl hemma så fortsatte vi vårt vardagsrumsliv, höll jag på att säga. Jag höll ju till rätt så mycket i soffan innan Edwin kom, och det fortsatte även efter förlossningen. Det här är Johnnys favoritbild. Det är bara ett litet knyte i ena soffhörnet, tänk så små dom är! (ni får ursäkta stöket, men vår städerska var på solsemester...)

                                      

Och vem är han då lik? Det är så svårt att säga. Han är inte lik någon av oss så där självklart och exakt, men visst har han vissa drag av oss. Sen ändras ju utseendet hela tiden i takt med att han växer. Det är ju inte så viktigt egentligen, men man försöker ändå hitta likheter med sig själv och Johnny. Men är man inte lik till utseendet, så kanske man blir lik i beteendet. Eller?

 

Nog om det, kanske kommer det nya bilder snart!
Sofia

Nej, jag har inte blivit besatt av superhjältar men jag skulle verkligen behöva en just nu!!! Det är inte lätt att vara hemma själv när man har ett monster i tv-rummet. Eftersom man gör så gott man kan, räddade jag först Edwin ut i hallen innan jag försökte få min vapendragare Mona att omringa och eliminera odjuret.
                                        

Jag pekade och tjoade, men Mona trodde det var en rolig lek och försökte hoppa på mig. Gick inte så bra.... Odjuret rörde sig planlöst över golvet, men jag såg hela tiden till att ha fri väg ut ur rummet. Plötsligt vände odjuret om och kröp under mattan. Eftersom jag hade på mig mina Crocs tog jag mod till mig och med ett tjut hoppade jag två gånger på mattan och sprang ut ur rummet med Mona efter mig. Edwin satt i babysitterna och tittade på mig och skrattade. Han har ingen modig mamma när det kommer till spindlar...

Så nu sitter jag här i gröna rummet och undrar hur det står till där inne i tv-rummet. Dörren har varit stängd sedan den fruktansvärda händelsen och jag tänker då inte gå in dit innan Johnny kommer hem! Inget Dr. Phil med andra ord idag. :)
Jag vet inte om den dog och ligger under mattan eller om den har sprungit iväg någon annanstans. Huvva! Det är ju ännu värre om man inte hittar den, för då vet man ju aldrig när den kan anfalla, på kvällen, i mörkret.... Men ett tv-fritt liv är väl inte så dåligt det heller....tror jag.

Jag vet verkligen inte varför jag är så rädd för spindlar. Det bara kryper i hela mig och jag får hjärtklappning när jag ser dom, helst om dom rör sig. Det går bättre när dom är ute, men inne, i mitt hus, nej tack! Det är inte meningen att de ska bo med oss. Jag hoppas verkligen inte att Edwin blir ett sånt barn som samlar på småkryp i burkar och kartonger och kommer och ska visa upp det för mig. Det kommer inte att gå. Då får jag nog införskaffa en defibrillator som Johnny kan återuppliva mig med lite nu som då.

Nåja, fortsättning följer. Hjälp!!!!

Sofia

Hej och hallå allihopa, I´m back! :)

En vecka sen jag skrev sist, men det har faktiskt varit lite synd om stackars mig.... Edwin blev ju förkyld och förra fredagen var det min tur. Har haft ont i kroppen, snuva, hosta och tät överallt känns det som. Har inte varit sugen på att tänka och skriva nånting, men jag har läst era kommentarer och dom värmer! Kanske är det bara högfärdshosta jag har lidit av efter alla komplimanger... *skrattar* Men jag tror jag är på bättringsvägen nu!

Nåt helt annat; jag tror att det är Eagel-eye Cherry som ligger ute i vagnen och sover på altanen. Han sover med ena ögat öppet och det var ju så Eagel-eye fick sitt smeknamn som barn, vilket han senare tog som artistnamn. Visst var det hans syster, Neneh Cherry, som hade en hit med låten "Tears never dry", eller nåt sånt. Vart tog dom vägen? Och på tal om tårar, Frida, har din vagel försvunnit?

Men det där var bara ett sidospår.

För någon vecka sen var jag och köpte en sån där babyvakt man har ute i vagnen så att man hör när barnet vaknar. Tyckte det skulle var praktiskt så att jag skulle kunna tex dammsuga utan att slå av och på dammsugaren stup i kvarten för att gå och titta i fönstret. (dumt egentligen, nu har man ju inget att skylla på och använda som argument till varför man inte varit en god hemmafru och städat.) Nåja, sagt och gjort, åkte och köpte en sådan, packade upp den, kopplade in den och ut i vagnen med sändardelen. Efter en stund hör jag gråt, men det låter inte bekant. Det är ett barn som gråter hejdlöst så jag går ut och tittar. Edwin sover gott. Går in igen. Efter en stund börjar det igen. Då hör jag steg också och barnet bara gråter. Står och lyssnar en stund, men inget mer händer. Förstår att det inte är röster jag hör i mitt huvud, utan att jag måste kommit in på någon annans kanal och babyvakt, så jag byter frekvens och allt fungerar bra.

Det har inte hänt någon till gång, tills idag. Jag höll på att dammsuga och hade spänt fast mottagardosan i jeansfickan. Blåste av golven här nere och gick upp. När jag höll på och dammsugade i sovrummet hör jag hur det sprakar så jag stänger av dammsugaren för att lyssna. Och det var inte Edwin den här gången heller. Jag hör hur ett barn jollrar på och någon vuxen som pratar i bakgrunden. Låter som om dom är i köket eller nåt, för det slamras med porslin, tallrikar eller dylikt. Tyvärr kan jag inte urskilja några ord, men eftersom jag är nyfiken försöker jag få in bättre ljud. Går omkring och testar olika ställen, men det är bara i sovrummet jag hör dom prata. Konstigt.

Det kanske inte är så konstigt tycker ni, det är ju inte högteknologisk SÄPO-utrustning jag har tillgång till och det är ju inget ovanligt att få in nåt helt annat på frekvensen. På jobbet tex, i dom babyvakterna, så kunde vi ibland höra taxifolket prata över sin radio. Inte så kul om man är den som har sovande jour... Det som jag tycker är konstigt är att vi bor ju inte nära någon som har barn, och så lång räckvidd har inte den här babyvakten. Jag har en helt annan teori....

Jag ska bli känd. TV-kändis rättare sagt. På kanal TV4+. Det ni! Jag ska skriva till programmet "Det okända" och berätta om spökerierna som pågår och hela tiden avbryter min hemtjänstgöring som ogift fru. I brevet ska jag be att dom tar hit en engelsman som tar kontakt med dom osaliga andarna. Det känns lite mer trovärdigt när det är någon som pratar engelska, jag menar, det är ju ett världsspråk, så det borde väl dom flesta spöken kunna tycker jag. Ska bli intressant och höra om han känner kalla stråk, om han får kalla kårar på sin rygg nånstans och vad det kan vara... (jag tänker inte säga att det beror på att det är torpargrund på huset om han ligger ner på golvet, för där är det lite kallt.) Kanske man får göra en liten seans med hålla-händer-i-ring eller nåt.

För att ytterligare förstärka mina misstankar ska jag berätta om drömmen jag hade när jag nyss hade träffat Johnny. Jag drömde att jag låg på soffan i vardagsrummet här i huset och att det fanns en liten blå dörr vid den öppna spisen. Det var nån som ville att jag skulle öppna den, men det gjorde jag inte. Det finns ju ingen dörr där nu så det var ju lite konstigt. När jag några dagar senare av en händelse berättade om drömmen för Johnny, sa han: -Nä, lägg av! Du skämtar!
Jag fattade ingenting tills han berättade att det funnits en dörr där för länge sedan, men att den var borttagen nu. Det hade varit ett litet pannrum tror jag. Oh, scary.....

För några veckor sedan var vi tvungen att inhandla en ny tvättmaskin då den gamla gett upp. Det var ju verkligen jätte roligt att tvätta igen. En maskin som kör hela programmet utan hjälp, som spolar i och ur och inte håller på i 4 timmar. Vi hade sparat ihop ett nätt litet tvättberg som snabbt fylldes på med kräk-kläder och sen körde jag saker som jag tänkt tvätta länge, men inte kunnat i den äldre maskinen, som tex yllefiltar. Men det var då det hände. Jag började höra tvättmaskinen prata. Just när den sätter igång med tvättningen i programmet låter det som han sjunger Bat-man! som i tv-serien ni vet. Det kan ju inte var normalt!? Kanske är det en fladdermus-ande som försöker kommunicera med mig? Jag försökte få Johnny och höra det också, men han bara tittade på mig och sa att det kanske vore bra att jag kom ut lite mer och inte bara gick här hemma....

Nåja, jag ska göra som han säger. Jag ska ta en kopp kaffe och sätta mig i solen på altanen en stund tills Edwin vaknar. Ska bara öppna fladdermusboet och ta ur tvätten!

Tjing!
Sofia

Just det, GRATTIS GRATTIS JÖRGEN PÅ FÖDELSEDAGEN!!!!!!!!

Sitter här vid datorn med en urdrucken kopp kaffe och en torr skorpa. Gott, visst, men det är ju alltid godare med sällskap (och prinsesstårta, kolakakor, vaniljbulle, chokladboll). En fika och ett roligt samtal kan aldrig underskattas (liksom vaniljglass med lakritsströssel, briesmörgås med ruccolasallad och cheesecake från NK i Umeå). Just den där sociala biten är viktig (och cappucino!) när man äter. Nä, nu ska jag sluta, verkar ju som att jag har fått socker-tourettes syndrom! Men jag är verkligen bekymrad över det här med kaffe-med-mjölk-grejen...

I tisdags var jag på föräldragruppens första träff. Var lite konstigt, för jag var där som ensamstående utan barn. Edwin var hemma och snorade med Johnny. Det var mycket trevligare i en liten grupp, endast 6 familjer, än föräldraträffarna vi gick på innan Edwin föddes. Där var vi 26 personer i vår grupp och då blir det inte så att man lär känna varann eller talar så öppenhjärtligt. Vi talade lite grann och sen fick vi se hur man utförde kolikmassage. Jag hade en jättefin docka att öva på, skrek inte en enda gång! :) Ser framemot nästa träff och att sen börja gå på öppna förskolan, men då måste Edwin ha blivit 3 månader först så att han inte blir sjuk...öh, som han är nu typ. Stackarn har rinnig näsa och hostar, men som tur är har han ingen feber och han äter fortfarande bra också. Bara att vänta ut det med andra ord!

Jo, när jag var på föräldragruppen trodde jag att man skulle få information om den här andra gruppen som jag skulle vilja gå med i. Den där gruppen som alla talar om att föräldralediga mammor är med i. Den där gruppen som går i samlad trupp ute på stan med sina barnvagnar med namnskyltar på. Den där gruppen med snygga stylade mammor och matchande skötväskor.  Är det nån som vet var man anmäler sig till kaffe-latte gruppen?

Eftersom jag inte bott så länge i Skellefteå har jag inte hunnit undersöka hur stor fikakulturen är bland föräldralediga, jag går bara efter de parametrar jag skaffat mig när jag bodde i Umeå. Är det ett storstadsfenomen? Jag tror inte ens att det finns någon barnvagnsbio eller mamma-baby-yoga här. Har jag hamnat i utkanten av civilisationen? Måste undersöka om det finns något trendigt fik som café Schmäck i Umeå. Där sitter man i sin kulturstickade tjocktröja, läs peak performance, omgiven av vintagekläder till försäljning, drickandes kravodlat kaffe och knaprandes på en yttepytteliten chokladbit som är handrullad bakom draperiet tillverkad av högklassig choklad framställd av exklusiva kakaobönor som legat och torkat i solen vid en landsväg i norra Bolivia. Oj, vilken lyx.....

Hm, jag ska verkligen försöka ta mig ut på stan och undersöka saken. Men inte ikväll, det lär vara lönlöst. Stan är nog tom på folk för Skellefteå AIK spelar sin första semifinalmatch. Måste väl tvinga mig själv att se den.....  :)

Tjolahopp, ha det bäst!
Sofia

Hej hej!

Vad roligt att det är så många som har skrivit tillbaka till mig! Vad glad jag blir!!!  :) Ska försöka skriva nu när jag vet att det är nån som läser! Tack för receptet Åse, det lät jätte gott, och ja tack Inger, jag tar gärna det där receptet på gratängen! Kanske kan bli värsta matsidan det här, det är ju så gott med mat.... mmm...

Onsdag idag och vackert väder också. Börjar nästan bli lite bortskämd med all sol och värme. Jag är ju inte direkt känd för att lägga bort långkalsongerna först, men idag när jag var ute och promenerade hade jag på mig en vårjacka, iochförsig med en sweatshirt under, men det räckte. (ursäkta mig, men ordet sweatshirt lät lite 80-tal. Jag kan garantera att den iallafall inte var cerise eller mintgrön med raglanärm. Those were the days! (en parantes inom parantesen; blir lätt nervös när jag skriver engelska när jag lever med en engelsk-magister och vet att han kommer att läsa det här. Är så rädd för pekpinnen....  ))

Ja just det, promenad var det jag pratade om. Man kunde nästan känna vårkänslorna svagt bubbla upp när man här och där kunde känna den bara asfalten under skorna. Det är nåt visst med de första dagarna när marken blir synlig igen. Där emellan höll man ju på att slå ihjäl sig på den blanka isen, men det ska vi inte tänka på nu. Tänka positivt ska man ju göra!

Tråkigt nog har Edwin blivit förkyld också. Rosslig och snuvig i lilla näsan, men han är vid gott mod. När han har hostat så skrattar han, det känns väl konstigt. Tänk om man kunde vara så glad åt sina kroppsfunktioner som han är. En nysning, en fis, jätte kul! :)

På tal om lilla killen, han börjar bli kvällshungrig, sista måltiden innan natten, så jag ska bara lägga in bilden vi hade i tidningen för er som inte sett den. Det var inte lätt att få till den heller, men till sist blev det den här.



Nåja, som mamma sa när jag kom hem i fyran och var missnöjd med hur skolkortet hade blivit; "Men Sofia, du kan ju bara se ut som du gör".

Plingplong långkalsong, kanske nåt mer poetiskt eller politiskt nästa gång, vem vet. Sov så gott!
Sofia

Eller nya och nya, har ju aldrig haft någon blogg förut! Men man vill ju inte vara ute, på fel sida av gärdsgår´n så att säga, så nu ska Tant Sofia också ge sig ut i cyberrymden och sprida sina klokheter och strapatser. Det kan ju bli spännande, eller hur?! Jag ska till och med ta och lära mig hur man får bilder från kameran hit till skärmen, men det hinner jag nog inte med nu till detta premiärinlägg. Tiden känns som om den är knapp, för det lilla matmonstret ligger ute i sin vagn och sover och kan när som helst vakna, och då är det bråttom. Ni kanske inte visste det, men ibland måste man få mat på under en minut, annars kan det hända något allvarligt. Jag vet inte vad det är, men det vill man ju inte ta reda på....  :)

Kan ju så här i starten uppdatera er om hur min vardag ser ut just idag. Det är måndag och veckan har just börjat. Inte för att det känns som nåt speciellt för de flesta dagarna skulle man kunna ta för måndagar, torsdagar eller lördagar. Enda skillnaden är om Johnny jobbar eller inte. Idag skulle det då kunna vara lördag, för han är väldigt förkyld och är hemma från jobbet. Jag och Edwin håller tummarna att det inte ska drabba oss. Dagen har annars innehållit, förutom semper 1, kiss, bajs och kräk, ett besök på BVC. Denna pojke växer så det knakar just nu. På ca 3 veckor har han ökat 1 kilo och 2 cm så nu väger han 5750 g och är 60,5 cm lång. Det går onödigt snabbt höll jag på att säga. Här om dagen upptäckte jag att kläderna var för små, hur gick det till? Tur att man hade kläder i nästa storlek också!

Efter vägningen och mätningen så var det hem igen och in med mera mat i lilla magen, på med overallen och ner i vagnen och ut på promenad med barn och hund. Väldigt härligt väder ute idag, plusgrader och vindstilla. Lite plaskigt och slaskigt, så det är ju inte en så trevlig årstid nu framöver om man har hund kan jag säga. Dom har en tendens att bli svartprickiga under magen. Efter 45 minuters-promenaden parkerades vagnen på altanen, modern hällde i sig lite kaffe för att sen åka iväg till shoppingcentret Solbacken för att fynda motorolja (299:- för 4 liter shell-olja), sockar (10:-/st) och squash (9.90:-/kg). Är det nån som har nåt bra recept som involverar squash mottages det gärna! :) Eller överhuvudtaget recept på vardagasmat som går fort, lätt och blir gott vore trevligt. Det vill bli liksom samma och samma hela tiden.

Ojoj, nu sprakar det i baby-vakten, tiden är ute! Ha det så bra, vi hörs!

Sofia 

P.S. Märker att jag skriver som om jag hade en så där 2000 läsare om dagen redan... *skrattar* Satsar på att försöka skaffa en bred publik från Småland med små fyndtips.... ;) D.S.